Webbplatsen använder antigen IE11 eller teknik som troligen inte stöds i din webbläsare. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Skip to main content

Sömma, nåla, binda

Kärt barn har många namn, och tekniken som idag oftast kallas nålbindning har hunnit samla på sig en flera under sin mångtusenåriga historia. Nålbindning är ett mycket gammalt sätt att tillverka framför allt mindre plagg som vantar, sockor och mössor.

Allt som behövs är nål och tråd

Nålbindning är tekniken där man med nål och garn formar öglor, vilka läggs runt tummen och binds samman med stygn. Tekniken gör att plaggen blir täta och lätta att valka. Att valka innebär att man bearbetar tyget så att det filtar sig. Detta gör ett plagg mer vind- och vattenbeständigt. Är det dessutom ullfett kvar i ullen så blir det mer eller mindre vattentätt.

Man räknar inte maskor på samma sätt som när man stickar och virkar, utan tekniken är mer individanpassad - hur många maskor man behöver ha beror på hur tjockt garnet är, storleken på din nål och storleken på din tumme. Man får prova sig fram på ett annat sätt än med stickning och virkning, kan man säga. Nålbindning kan göras på oändligt många olika sätt, och stygnen som används kan vara väldigt regionala, eller till och med personliga! 

Mångtusenårig historia

De äldsta fragmenten som man tror kan vara nålbundna är från stenåldern och är funna i Nahal Hemar, Israel. De är daterade till 6500 år f.Kr. och består av små fragment med öglor som är sydda i varandra. Det är inte helt lätt att se vilken teknik som använts, inte ens för de mest kunniga experter. Flera äldre fynd som man tidigare trodde var stickade har visat sig vid närmare studier faktiskt vara nålbundna. Ett exempel på det är ett fynd från 200-talet e.Kr hittat i Dura-Europos i Syrien. Ett annat exempel är ett par sockor från Egypten daterade till ca 300-500 e.Kr.

Nålbindning i Skandinavien

Tekniken var väl utbredd i hela Skandinavien under såväl vikingatid som medeltid, och det finns flera fynd från denna tid. Stickning och virkning sägs ha kommit hit under 1500-1600-talet och tog så småningom tog över och trängde i princip undan nålbindningen. Idag verkar nålbindningen dock ha fått ett uppsving, dels tack vare historiskt intresserade som gett nytt liv åt tekniken, men även allmänt hantverksintresserade som upptäckt fördelarna med nålbundna plagg – och kanske framför allt glädjen i att skapa dem!

Lödösevanten

Under en utgrävning längs med Långgatan i Lödöse 1972, hittade man en nålbunden vante från 1100-talet. Den är tillverkad av ett garn med en blandning av ull och nöthår för att bättre isolera mot kyla. Man kan anta att personen som tappade den fick ganska mycket skäll eftersom den ser ut att vara helt ny. Denna vante är enastående i sitt slag då den är ovanligt välbevarad.

Vill du veta mer om nålbindning?

En vante tappad och glömd..

För nästan tusen år sedan tappade någon en vante i Lödöse. Det var ju oturligt för den som tappade den, men tur för oss! Tack vare de goda förutsättningarna i jorden i Lödöse så är vanten helt intakt och ser ut som att den skulle kunna varit tappad igår... Läs mer här på Västarvsbloggen.


Senast uppdaterad: 2017-05-24 14:32