Bävern som mat under medeltiden
Ordet bäver är ett (två!) av våra äldsta ord. Redan när våra avlägsna släktingar pratade indoeuropeiska fanns ordet ”bhebhru” som betyder brunt djur. Senare, under medeltiden, kom bävern att segla upp som ett riktigt toppendjur i hushållen. Men varför?
Under medeltiden fanns det väldigt många regler att förhålla sig till, och reglerna sattes upp av den katolska kyrkan. Det kunde röra sig om allt från stort till smått; hur du skulle klä dig, hur du inte skulle klä dig, regler kring sex och samlevnad och vad man fick och inte fick äta och när. Det kanske inte låter som att det var så lätt att göra rätt, men medeltidens människor var vana och de hade även präster som hjälpte till att hålla ordning på dem.
Något som var viktigt i det då katolska Sverige var maten. På fredagar fick man till exempel inte förtära kött, ägg eller mjölk. Fredag var nämligen en fastedag, eftersom Jesus ju blev korsfäst på en fredag. Därför skulle man hedra honom genom att inte njuta av något gott, helt i motsats med vår tids tradition av fredagsmys. Förutom fredagar så inföll även fastan sju veckor innan påsk samt fyra veckor innan jul. Långa tider att vara utan kött helt enkelt…
Det man däremot fick äta under fastan var fisk. Fiskkött ansågs renare och mindre syndigt, eftersom man hade uppfattningen att fiskar inte förökade sig genom syndigt parande utan helt enkelt spontanuppstod i vattnet, en form av uralstring.
Vi människor har dock genom hela vår historia varit duktiga på att komma runt olika förbud, tolka saker lite så som det passar oss själva bäst. Kanske var det inte så roligt att äta fisk varje gång det vankades fastetider… Men en bäver då? Den lever ju i vatten och rör sin svans lite som en fisk? Jo, men då räknas den nog som en fisk, tyckte man. Denna fria tolkning av vad som definierar ett vattenlevande djur resulterade på så vis i att medeltida böcker tipsar om att äta just bäver, specifikt svansen och bakfötterna.
I boken Historia om de nordiska folken av Olaus Magnus, skriven under 1500-talet, står till exempel att läsa följande:
Bäverns svans vilar i vattnet och denna, liksom bakfötterna, användes som mat i stället för fisk. Den är nämligen fjällig som en fisk, läderartad, fast i köttet och egendomligt knottrig samt erbjuder den läckraste spis och bringar läkedom åt dem, som lida av såriga inälvor. Skickliga kockar äro ock väl underkunniga om dess tillredning, i vad den ska lagas till för föda eller till läke- och hälsomedel.
Bäversvansen ansågs alltså extra god. Förutom att den ju redan är ganska lik en fisk, platt och avlång och med hud som skimrar likt fiskfjäll, består den också närapå uteslutande av fett. Bra att få i sig i fastetider!
De medeltida kokböckerna är dock bristfälliga vad gäller instruktioner. Vi vet inte exakt hur bäversvansen tillagades, men vi vet vad som serverades som tillbehör. John Russell skrev under 1400-talet i England en bok som heter The Boke of Nurture, en form av uppfostringsbok. Här får man bland annat lära sig hur man karvar upp fisk, i en paragraf som lyder:
Nu mitt kära barn, måste du lära sig att skära upp fisk. Med ärtsoppa och frumenty ska du servera bäversvans.
Utifrån detta har museipedagogerna Marie och Liselotte satt ihop en alldeles egen bävermiddag, som du själv kan testa på att laga! Här hittar du recept och instruktioner.
Trivia: Visste du att bäver är inte bara ett, utan två av våra äldsta ord? Allra längst tillbaka i vårt ur-indoeuropeiska språk fanns ordet ”bhebhru” som betyder brunt djur. Det utvecklade sig så småningom till två olika fornsvenska ord, ”biur” och baever”. Ordet ”baever” kom in i svenskan via medellågtyskan. Ordet biur finns kvar i vissa ortnamn som exempelvis ”Bjurholm”.
Senast uppdaterad: 2023-04-06 12:08
Har du en synpunkt eller fråga om webbsidan?
Dela gärna denna sida via:
