Att förstå vad som sker när marken gett vika

Göta älv var under lång tid Sveriges viktigaste vattenled. Här växte både Kungahälla och Lödöse fram, som var två av Nordens äldsta städer. Under medeltiden var älven en gränszon för de nordiska rikena. Här utspelade sig konflikter och maktkamper, men här bedrevs också handel, resor och utbyte.  

– Göta älv har varit inkörsporten till Sverige från väster och vice versa, porten ut mot världen. Det är därför Göteborg finns i dag, och dessförinnan Nya Lödöse och ännu längre tillbaka Gamla Lödöse. Platsen var strategiskt viktig, men älvdalen innebar också en risk, berättar Anton Larsson. 

Han är arkeolog och projektledare på Lödöse museum och ledande expert i Sverige på skredarkeologi. I sin forskning undersöker han hur jordskred har påverkat människors liv genom historien.  

– Skreden har påverkat var människor har bott och hur de har byggt, vad de har odlat, hur och vart de färdats. 

Skreden som formar liv och landskap  

Skredarkeologi handlar om att undersöka vad jordskred har gjort med landskapet och med människorna som levt där. Spåren kan finnas i marken, i äldre uppgifter om förstörda odlingsmarker, i förändrade rörelsemönster och i ortsnamn. Ett av Anton Larssons exempel är Jordfallet vid Bohus.

– Platsen har fått sitt namn efter ett stort skred för 777 år sedan och som förändrade landskapet vid älven. Än i dag passerar många Jordfallsbron utan att tänka på att namnet berättar om en gammal naturhändelse. 

Men det är inte bara de stora katastroferna som är viktiga. Även mindre skred kunde få stora följder. En äng kunde översvämmas eller åkermark försvinna. Det kunde påverka hela årets försörjning utan att händelsen nödvändigtvis blev en stor katastrof i historieskrivningen. Och det är just människans reaktioner som intresserar honom.

– Det har skett många skred där ingen har dött, men där bönder har förlorat åkermark eller ängsmarker. Det har varit en stressfaktor i deras liv. Vad gjorde de som bodde där när marken rasade? Hur påverkades vardagen? Och hur levde minnet av händelsen kvar? 

Lära av historien 

På andra sidan älven finns Bohus fästning. När den uppmärksammades sommaren 2026 efter larm om bristande underhåll och rasrisk, blev det en påminnelse om hur nära vår historia finns och hur sårbara vi fortfarande är inför naturens krafter. I Göta älvdalen har äldre städer, fästningar, gårdar, vägar och odlingsmarker formats av ett landskap där leror och skredrisk varit en del av villkoren. För Anton Larsson är den kopplingen central.

– Skredarkeologin börjar i något som rör både historia och framtid: hur har människor levt med ett landskap där marken kan ge vika? Inför framtida skred kan det vara värt att försöka se hur människor i Göta älvdalen har hanterat de här skreden historiskt, menar han. 

Särskilt utsatt läge 

Anton Larsson beskriver Göta älvdalen som särskilt utsatt för jordskred. Det handlar bland annat om lerorna i området som han kopplar till tiden efter istiden, och om kvickleran som gör marken oberäknelig.

– Ända sedan istiden tog slut och isen smälte har lerorna i Göta älvdalen varit utsatta, konstaterar han. 

Äldre bebyggelse låg ofta på platser som kunde ge ett visst skydd mot skred. Det betyder inte att skydd varit huvudskälet till placeringen, men Anton Larsson menar att det kan finnas en koppling mellan äldre bebyggelsemönstret och skredrisk.

– Från medeltiden och framåt placerades gårdar ofta vid foten av en bergknalle eller på mark som inte lämpade sig lika bra för odling.  

Bra åkermark karaktäriserades av att den var bördig och relativt lätt att bruka, det vill säga: inte för stenig, inte för sank och att den var tillräckligt plan. Synergieffekten blev att gårdarna ofta hamnade på torrare och stabilare mark där man också skyddades ganska väl från skred, konstaterar Anton Larsson.

– Det betyder inte att alla var skyddade. De välbärgade bönderna var ofta skyddade. De som framför allt drabbades var de som saknade valmöjligheter och som mer eller mindre tvingades till sämre områden, till exempel torpare och backstugusittare.

Skredrisk har därför inte bara handlat om jord och lera. Den har också hängt ihop med tillgång till mark, sociala villkor och vem som haft möjlighet att välja en tryggare plats. 

Skred leder till ny kunskap  

Samhället förändrades och städerna växte. I stället för jordbruk så började man bygga fabriker och bostäder, vägar och järnvägar. Ofta byggdes dessa på mark som tidigare använts till åkermark, alltså på den bördigare och mer sanka marken.

– Då kunde skreden också drabba hem, arbetsplatser och viktiga förbindelser, berättar han. 

Anton Larsson nämner bland annat att flera allvarliga ras inträffade i början av 1900-talet där man just dragit spåren på skredkänslig mark. Många kanske minns skred som Surte, Göta och Tuve. På 2000-talet har skred som Småröd vid Munkedal och motorvägsraset vid Stenungsund återigen visat hur känslig infrastruktur kan vara i utsatta områden. 

– Kunskapen om skred och skredrisker har ofta vuxit efter svåra händelser. Varje gång vi har en period av katastrofer följs den av en period där vi undersöker vad som gick fel och försöker bättra oss. Samhället blir på så sätt säkrare och säkrare, säger han. 

Samtidigt står vi inför att riskbilden håller på att förändas igen. Klimatförändringarna väntas öka risken för ras och skred. Enligt Anton Larsson beror det framför allt på mer nederbörd och kraftiga regn under kort tid, men också om torka, snabba temperaturväxlingar och frostsprängning. 

– När vädret blir mer oberäkneligt ökar också belastningen på redan känslig mark. Det gör frågan om var och hur vi bygger fortsatt viktig. Vi måste vara mer försiktiga med var vi bygger och på vilket sätt, betonar Anton Larsson. 

Kunskapen om marken måste finnas med från början.

– Vi kan expandera, men vi måste vara noggranna med att vi har rätt underlag, att vi vet vad vi sysslar med och att vi gör ordentliga undersökningar, fortsätter han.

När skred hotar kulturarvet  

Skred hotar inte bara vägar, bostäder och åkermark. De kan också skada eller helt förstöra fornlämningar. 

För kulturmiljösektorn innebär det att klimatförändringar och extremväder också blir en beredskapsfråga. Om ett skred inträffar i ett område med fornlämningar kommer givetvis människoliv och säkerhet alltid först. Men när den akuta fasen är över behöver det också finnas kunskap, rutiner och personer som kan dokumentera och hantera kulturmiljöer som riskerar att förstöras. 

 Anton Larsson berättar att arkeologer ibland behöver göra snabba insatser i samband med skred och återuppbyggnad. Sådana situationer ställer krav på metod, samverkan och beredskap.

– När vi bygger upp vår generella samhällsberedskap mot extremväder och naturkatastrofer är det viktigt att vi inom kulturmiljösektorn också har med oss dessa perspektiv. 

Fakta: Vad är skredarkeologi?

Skredarkeologi handlar om att undersöka hur jordskred har påverkat människor och landskap genom historien.

Det kan handla om:

• Var människor byggde sina gårdar och byar 
• Hur åkrar, ängar och vägar påverkades av skred 
• Hur skred förändrade människors rörelsemönster 
• Hur ortnamn bevarar minnet av gamla skred 
• Hur fornlämningar kan skadas eller förstöras av ras och skred 
• Vad historiska skred kan lära oss om dagens och framtidens risker