Borttappad vante dök upp 800 år senare
Den som väntar på något gott väntar inte för länge, heter det ju. Men historien om Lödösevanten bevisar kanske motsatsen. Den ger alla som tappat en älskad vante lite hopp – men framför allt är den ett värdefullt textilt arkeologiskt fynd som ger oss ledtrådar om en tid för länge sedan.
I utställningen på Lödöse museum finns alltså en vante som tillverkades för nästan ett millennium sedan. Tanken är hisnande, men ett faktum.
– Den grävdes fram vid en utgrävning av Långgatan i Lödöse 1972. Den låg två meter ner i jordlagren och daterades till slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet, berättar Liselotte Öhrling, museipedagog på Lödöse museum.
Ett starkt material
Vanten var i otroligt bra skick när den hittades. Den bäst bevarade i sitt slag från det medeltida Sverige. Länge visste man inte exakt hur den var tillverkad. Nålbindning kan utföras på oändligt många sätt, och stygnen kan vara både regionala och personliga.
– Flera skickliga nålbindare har tittat på vanten för att ta reda på hur den är tillverkad. Eftersom den är ömtålig efter så lång tid i marken, och inte går att vända ut och in, så har man fotat med specialkameror på insidan, säger Liselotte Öhrling.
Till en början trodde man att fårullen i vanten var uppblandad med nöthår, men så är inte fallet. De grova håren som tidigare misstogs för nöthår är helt enkelt grövre fårull. Vanten var en gång i tiden väldigt slitstark, just tack vare blandningen av finare och grövre ull kombinerat med tekniken den är tillverkad med. Inte en finvante med andra ord, utan snarare gjord för dagligt bruk. Och det var nog inte den enda vanten som tillverkades i Lödöse vid samma tid. Nålbindning som teknik verkar ha varit vanligt under medeltiden.
– Framför allt tillverkade man mindre plagg, som vantar, sockor och mössor.
En uråldrig teknik
Alla fynd som görs bidrar till ny kunskap och till det stora pusslet. Nålbindning är en teknik som man har använt i Skandinavien under hela medeltiden, och det finns flera fynd från denna tid.
– 1500–1600-talet ser man en förändring i tillverkningen. Då sägs stickning och virkning ha kommit hit och trängde så småningom undan nålbindningen.
Nålbindning har funnits över hela världen. Ett av de äldsta fynden består av små fragment med öglor som syddes i varandra. Dessa var gjorda av växtfiber, förstås, eftersom fårullen inte ännu existerade i samma form som senare.
– Det hittades i Nahal Hemargrottan nära Döda havet och har daterats till omkring 6500 f.Kr. Forskare tolkar fragmenten som ett mycket tidigt exempel på tekniken. Så troligtvis användes nålbindning redan under stenåldern. Man får onekligen perspektiv på tillvaron genom föremålen.
Fler textila föremål
Lödösevanten är bara ett av många textila föremål som finns både utställda och i magasinet på Lödöse museum. Samlingen av de medeltida textilierna är den största i norra Europa. I samband med ombyggnaden av basutställningen 2019-2020 fick museet äntligen medel till att bygga ett ljus- och klimatanpassat rum till textilerna.
– Vi är så glada att vi numera kan visa upp åtminstone några av alla dessa textilier för en bredare allmänhet, säger Liselotte Öhrling med ett stort leende. De är ju trots allt en del av allas vårt kulturarv och bör vara tillgängliga därefter.
Fakta: Nålbindning
- En mycket gammal textilteknik med de äldsta fynden daterade till ca 6500 f.Kr.
- Öglor formas med hjälp av en större nål, garn och tummen. Öglorna binds sedan samman med stygn.
- Plaggen blir täta och kan lätt valkas (filtas), vilket gör dem mer vind- och vattenbeständiga.
- I Skandinavien användes tekniken under vikingatid och medeltid, tills stickning och virkning tog över på 1500–1600-talen.
Våra kollegor, Västra Götalandsregionens hemslöjdskonsulenter har en sida där du kan se hur nålbindning går till.
Du hittar hemsidan här.
