Medeltidsdieten
När Sverige var katolskt på medeltiden var det förbjudet att äta kött under fastedagarna, istället var det fisk som gällde. Fast bäver kunde man äta. Den lever i vatten och rör svansen som en fisk, och därför tyckte medeltidsmänniskan att den kunde räknas som fisk. Så under fastan kunde det mycket väl hända att det stod bäver, ölsoppa och tyskt gruvsalt på menyn.
Under medeltiden var svenskarna katoliker, vilket innebar att den religiösa fastan var en stor del av matkulturen. Fastan hade ingenting med svält att göra, istället handlade det om att vid specifika tillfällen välja bort kött, ägg och mjölkprodukter. Som substitut kunde, främst de något rikare, ersätta mjölken med mandelmjölk, en i dag mycket trendig produkt. Du kan också fylla ut tallriken med grönsaker, baljväxter och grovt rågbröd. Det var vanligt att man åt fint vitt bröd i fastan. Än i dag avstår katoliker från kött vissa fastedagar under året.
– Du ska fasta på fredagar, men gärna även på lördagar och onsdagar. Dessutom ska du fasta sex veckor innan påsk och fyra veckor innan jul, förklarar Marie Schmidt.
Två måltider per dag
Vanligtvis åt man två mål per dag, dagvard och kvällsvard, och vad man åt skiljde sig inte särskilt mycket under dagen. På morgonen kunde man börja dagen med att dricka varm öl. Det var inte en del av dagvarden utan kallades rätt och slätt för Morgondrycken. Att frossa var en av dödssynderna. Man åt alltså bara så pass mycket att man inte var hungrig längre.
- Det var åtminstone så man skulle göra, men många frossade frossade så klart ändå trots att man inte skulle. Lite som i dag, säger Marie Schmidt glatt.
Kryddade det mesta
Under medeltiden livade man upp maten med kryddor som vi i dag kanske mest förknippar med jul. Kanel, ingefära, muskot, kummin, kryddnejlika. Men man använde även honung, galanga, timjan, salvia, oregano, gurkört och peppar för att bara nämna några. Detta ständiga kryddande gav upphov till vår tids glögg (för man kryddade såklart även dryck) men även den något bortglömda bragotten, alltså kryddat, varmt öl. Salt konserverar alltså saltade man mycket, tyskt gruvsalt var populärt.
Smörade en hel del
Omgivningarna kring Lödöse höll sig med mycket boskap och smör fanns det så pass gott om att det blev en stor exportvara.
– På Lödöse museum visar vi flera fynd som har att göra med smörtillverkning. Bland annat en smörspade med texten Helga äger mig i runskrift, berättar Marie Schmidt.
För att tillreda smöret pressade man ur kärnmjölken med smörspaden så att de skulle stå sig längre. Av samma anledning hårdsaltade man även smöret.
– Du behövde alltså inte salta lite extra om du redan använt smör i matlagningen. Det kunde även hända att smöret blev lite härsket efter ett tag, men det var ingen fara. Smöret gick att äta ändå.
Fina fisken en bäver?
Fisk var godkänt att äta under fastan och ansågs dessutom vara mycket ren och kysk mat, eftersom man trodde att vattenlevande djur bara uppstod helt spontant utan någon form av parningsakt.
– Man åt en uppsjö av fiskar som kanske inte är så vanliga på bordet i dag. Bland annat nejonöga, mal och håkäringar, men även bäver som man ansåg vara en fisk eftersom den simmade med stjärten, berättar Marie Schmidt.
I Lödöse har man funnit ett stort osteologiskt material som kan berätta om vilken fisk som åts. Fet fisk var populärt, men fick oftast importeras från Bottenviken. Fynd av krokar, nätsänken och redskap för att tillverka sådana har också hittats i Lödöse och kan påvisa vilken aktivitet där skedde kring fisket.
Egen kålgård
I dag är det trendigt med prepping, att vara förberedd på att behöva klara sig själv när systemkollapsen kommer. På medeltiden kunde det vara bra att ha en egen kålgård, men alla hade inte möjlighet att äga en. Själva ägandet reglerades av Stadslagen. Kålgårdarna låg samlade likt dagens kolonilotter, och där skulle allt man kunde tänkas behöva odlas. Att stjäla från någon annans kålgård var en allvarlig förseelse och ledde till böter.
– Det fanns många olika upplägg på trädgårdarna, kålgårdar, örtagårdar, gräsgårdar, kryddgårdar och trädgårdar med flera. Kryddor var populärt att odla eftersom man använde mycket sådant i maten, säger Marie Schmidt.
Inget spill
Ur miljösynpunkt skulle medeltidsdieten vara rejält trendig för dagens Lödösebor. Istället för att bara äta de bästa filéerna använde man hela djuret under medeltiden. De bästa delarna sattes på bordet kokta med sås. De sämre delarna, till exempel inälvsdelarna, gjordes det korv och sylta av. Huden blev till läder och pergament, av horn gjorde man vardagliga bruksföremål som skedar, skålar eller fina kammar. Senorna kunde bli trådar, benen skridskor och fettet ljus att tända när kvällen kröp på.