Hem och hushåll

Bostadsmiljön förändras under medeltidens lopp, och det skiljer sig också mycket beroende på vilket samhällsskikt man tillhör. Kyrkor, borgen och klostret var helt eller delvis byggda sten och tegel, och var du riktigt rik kunde du även som privatperson bo i stenhus. Men för de allra flesta som bodde i Lödöse var bostadshusen byggda av trä. Husen hade generellt inga fönster, utan endast en ljure, ett rökhål, i taket och en dörr. Man kan tänka sig att det inte var särskilt trevligt att befinna sig i huset om man inte var tvungen, då det samlas väldigt mycket rök i sådana hus.

En gård i miniatyr

Bostäderna i staden var som små gårdar i miniformat med stuga, stekarhus, kölna och fähus, ofta kombinerade med salubod ut mot gatan. Stugan var dagligstugan, där man sov. Stekarhuset var en köksbyggnad där man lagade mat, och kölna var torkhuset där man i huvudsak torkade säd för öltillverkning. Fähuset var i början av medeltiden ihopbyggt med stugan, men blev med tiden ett eget hus på gården, där man hade sina djur. Åtminstone nattetid. På dagtid strövade många av djuren omkring fritt i staden, men det fanns lagar som sade att du måste ta in dina djur på natten. Saluboden vette ut mot gatan med en lucka man kunde fälla upp, och där hade man också sin verkstad där man tillverkade sitt hantverk.

Odlingar

Det finns skriftliga källor från Lödöse som berättar att det har legat kålgårdar precis utanför staden, vid nuvarande Tingberg. Dessa kålgårdar ska ha ägts av privatpersoner som bodde i Lödöse, som då fick promenera bort till sin odling för att skörda det man skulle äta. I en kålgård odlades framför allt kål, som var en benämning på flera olika växter med ätliga blad som till exempel grönkål och målla. Men här odlades även olika sorters lök, morötter, palsternacka, rovor, bönor och ärtor. Man var inte självförsörjande på sina odlingar, utan var beroende av bönderna som kom från kringliggande landsbygd in till staden för att sälja sina varor.