Örtagården

Två vita fjärilar sitter på blommande lavendel

1 av 5

2 av 5

3 av 5

4 av 5

5 av 5

1 av 5
2 av 5
3 av 5
4 av 5
5 av 5

Välkommen till Lödöse museums Örtagård. Den är en levande utställningsyta som ändrar sig naturligt med årstidernas skiftningar. Här kan du lära dig om växter i människans tjänst under medeltiden.

Örtagården vid Lödöse museum är en levande utställningsmiljö under ständig förändring, inspirerad av vad vi känner till om de medeltida örtagårdarna. Sommartid finns sittplatser i örtagården där man kan slå sig ned och njuta en stund av de vackra färgerna och formerna. Passa på att vid ett besök hos oss uppleva den rofyllda miljön och stifta närmare bekantskap med de många växterna som finns i Örtagården.

Lödöse museum är stolt medlemsträdgård i Trädgårdsresan och samarbetar med Bifonden.

Läs mer om Trädgårdsresan och Bifonden genom att klicka här.

Andra gårdar under medeltiden

Trädgården

På medeltiden användes flera olika benämningar för vad vi idag skulle kalla ”trädgård”. I trädgården odlades frukt- och nötträd, i kålgården odlades grönsaker och i örtagården odlades medicinalväxter. Vidare fanns rosengårdar, gräsgårdar, kryddgårdar och humlegårdar.

Rosengården

Rosen var under medeltiden en mycket viktig blomma. Den odlades för sin skönhet och goda doft, men även för sina medicinska egenskaper. Dessutom var rosen viktig som symbol. Den sammankopplas med allt från Kristi sår och martyrernas blod till romantisk kärlek.

Lustgården

Den andliga örtagården blev en sinnebild för Paradiset och Edens lustgård där Gud lät alla slags träd och örter växa upp ur marken. Syftet med paradisträdgårdarna var att munkar och nunnor skulle kunna gå undan för att meditera över skapelsen och hur det gudomliga speglas i varje växt.

Kryddgården

Att krydda maten för att få variation och göra maten lite roligare gjorde man redan på medeltiden. Tack vare handel kunde människorna i medeltidens Sverige, utöver sina hemodlade kryddor, även smaksätta sin mat med exotiska kryddor från Orienten.

Bigården

Att hålla honungsbin är inget nytt påfund, tvärtom. Redan under stenåldern samlades honung in från vilda bin i en slags honungsjakt, där vilda bisamhällen bosatta i ihåliga trädstammar och klippskrevor plundrades.