Örtagården

  • Två vita fjärilar sitter på blommande lavendel
    1 av 5
  • 2 av 5
  • Vita liljor med svart bakgrund
    3 av 5
  • En grusgång kantad av gröna växter
    4 av 5
  • En fontän står mitt i en örtagård
    5 av 5
  • Två vita fjärilar sitter på blommande lavendel
  • Vita liljor med svart bakgrund
  • En grusgång kantad av gröna växter
  • En fontän står mitt i en örtagård

Välkommen till Örtagården vid Lödöse museum. Här hittar du information om hur örter användes under medeltiden, hur de odlades och folktron kring dem. Örtagården är en oas för alla sinnen och en plats att bli inspirerad, koppla av och ta en fika omringad av surret från pollinatiörer och blomsterdoft. Örtagården har fri entré och är placerad på museets baksida där den kan besökas även utanför museets öppettider.

Under sommaren 2025 visas en miniutställning i Örtagården om olika sädesslag på medeltiden. Av dessa gjordes vardagsmat som bröd, gröt, öl och välling. Råg, korn och havre hörde till de vanligare, men även hirs, durra, spelt och bovete förekom. Sädesslagen användes även som medicin.

Den medeltida örtagården

Intresset för att samla in medicinalväxter har funnits i Norden sedan forntiden. På medeltiden införde munkar och nunnor en rad nya växter som odlades i klostrens örtagårdar, exempelvis dill, salvia och fänkål. Växternas läkande egenskaper och råd kring deras användning nedtecknades i handskrivna manuskript. Bland örter som nämns finns lavendel, malört och citronmeliss.

Meditation och medicinalväxter

I de medeltida klostrens örtagårdar odlades medicinal- och köksväxter, men där fanns också plats för meditation. Odlingsbäddarna var ofta upphöjda och byggda av flätad pil, tegel eller sten. Många örtagårdar hade brunnar och spaljéer för klätterväxter. I anslutning till örtagården fanns ofta en fruktträdgård och en kålgård. I klostret torkades och destillerades de skördade örterna för tillredning av bland annat salvor och dekokter.

En andlig roll

Den medeltida örtagården hade en viktig andlig roll, då den ansågs vara en jordisk symbol för paradiset. Flera blommor förknippades med jungfru Maria, framför allt rosen som symboliserade hennes skönhet, och den vita madonnaliljan som symboliserade hennes renhet. Ett dominikanerkloster grundades i Lödöse år 1243. vid utgrävningen av klostret hittade man rötter från äppelträd, en indikation om att det kanske också funnits en örtagård.

Levande utställningsmiljö

Örtagården vid Lödöse museum är en levande utställningsmiljö under ständig förändring, inspirerad av vad vi känner till om de medeltida örtagårdarna. Sommartid finns sittplatser i örtagården där man kan slå sig ned och njuta en stund av de vackra färgerna och formerna. Gångarna är grusade och i mitten finns en brunn med härligt porlande vatten. Passa på att vid ett besök hos oss uppleva den rofyllda miljön och stifta närmare bekantskap med de många växterna som finns i Örtagården.

 

Lödöses Örtagård är glada att vara en del av Trädgårdsresan och samarbetar med Bifonden.

En logga för Trädgårdsresan

Läs mer om Trädgårdsresan och Bifonden genom att klicka här.

Andra gårdar under medeltiden

Trädgården

På medeltiden användes flera olika benämningar för vad vi idag skulle kalla ”trädgård”. I trädgården odlades frukt- och nötträd, i kålgården odlades grönsaker och i örtagården odlades medicinalväxter. Vidare fanns rosengårdar, gräsgårdar, kryddgårdar och humlegårdar.

Rosengården

Rosen var under medeltiden en mycket viktig blomma. Den odlades för sin skönhet och goda doft, men även för sina medicinska egenskaper. Dessutom var rosen viktig som symbol. Den sammankopplas med allt från Kristi sår och martyrernas blod till romantisk kärlek.

Lustgården

Den andliga örtagården blev en sinnebild för Paradiset och Edens lustgård där Gud lät alla slags träd och örter växa upp ur marken. Syftet med paradisträdgårdarna var att munkar och nunnor skulle kunna gå undan för att meditera över skapelsen och hur det gudomliga speglas i varje växt.

Kryddgården

Att krydda maten för att få variation och göra maten lite roligare gjorde man redan på medeltiden. Tack vare handel kunde människorna i medeltidens Sverige, utöver sina hemodlade kryddor, även smaksätta sin mat med exotiska kryddor från Orienten.

Bigården

Att hålla honungsbin är inget nytt påfund, tvärtom. Redan under stenåldern samlades honung in från vilda bin i en slags honungsjakt, där vilda bisamhällen bosatta i ihåliga trädstammar och klippskrevor plundrades.