Är det rätt mätt?

Föremål från det medeltida Lödöse. 8, Vikter av bly, brons och koppar. 9, Blyvikt, 1,5 kölnisk mark. 10, Blyvikt med "una marca" ristat med runor. 11, Handtag till alnmått med runor. 12, Fotmått. 13, Besmanhandtag.
Föremål från det medeltida Lödöse. 8, Vikter av bly, brons och koppar. 9, Blyvikt, 1,5 kölnisk mark. 10, Blyvikt med "una marca" ristat med runor. 11, Handtag till alnmått med runor. 12, Fotmått. 13, Besmanhandtag.

Innan mått började få en standard på 1600-talet var mått och vikt något som oroade de flesta handelsmän och hantverkare i städerna. Det gällde att hålla ordning på hur lång en aln var just i den staden eller hur stor en kanna var. Använde man fel så blev man straffad.

Med kroppen som måttstock

Man använde sig av kroppen och kroppens prestationsförmåga för olika längdmått. Fot, famn, aln med flera. Ett alnmått med mindre mått inkarvade, är hittat i Lödöse, det är en aln på 52,8 centimeter, samma som alnen i Lübeck. En aln på Gotland var 55,2 cm. Stadens eller socknens aln fanns ofta fastsatt eller inristad i kyrkporten.

Ett gram är ett gram är hur många mark?

Det äldsta viktmåttet var mark. Det var till för att väga ädelmetaller. Viktmåttet varierade också från stad till stad. Myntvärdet räknades i kölnisk vikt, cirka 210 – 215 gram. Det lübska pundet var lite tyngre. Flera svenska städer hade också egen markvikt. Hur tung Lödösevikten var, som nämns i ett par brev i början av 1300-talet, vet vi inte. Kanske är det Lödösevikten vi hittat i form av en blyvikt med inskriptionen Una Marca?

Olika måttsätt

Handelsvaror vägdes ganska sällan. Man använde sig av det måttsätt som passade varje vara. Man kunde bli beskattad i ett visst antal hudar och då var en hud det mått man använde. Om man vägde använde man markpund eller besmanvikt.

Senast uppdaterad: 2017-07-04 13:40