Rosengården
Rosen var under medeltiden en mycket viktig blomma. Den odlades för sin skönhet och goda doft, men även för sina medicinska egenskaper. Dessutom var rosen viktig som symbol. Den sammankopplas med allt från Kristi sår och martyrernas blod till romantisk kärlek.
Jungfru Marias blommor
Redan under antiken sammankopplades Venus och Afrodite, kärlekens gudinnor med rosen. Under medeltiden var både vita och röda rosor associerade med jungfru Maria, som kallades ”en ros utan törne”. Vita rosor stod för den heliga jungfruns oskuld och röda rosor för hennes omsorger om människorna.
En samling böner som blev populära under senmedeltiden kallades ”rosarium” eller ”rosenkransen”. Den sågs som en krans av andliga rosor. Det är från detta som det engelska ordet för radband, "rosary", härstammar.
Rosen som medicin
Känner du dig lite narig om läpparna? Här kommer några recept på medicin med rosor från 1200-talets Danmark:
”Torkar man rosor och pulveriserar dem så hjälper det mot munsår om man blandar i honung”.
”Lägger man salt och mosade rosor på ett hundbett så hjälper det”.
Är du kanske snarare slemmig i halsen så kan du prova receptet på rosenhonung från 1500-talets Skåne:
”Andra tar ett pund rosor till fem pund honung och låter det sjuda väl ihop tills honungen har dragit till sig rosornas kraft och lukt. Rosenhonung används mycket av läkare, särskilt på våren och sommaren för att rensa magen från ont slem”.
