Trädgård, Kålgård och Humlegård

En modern fruktträdgård.
En modern fruktträdgård.

Odlingsanläggningarna i de medeltida klostren bestod av en klostergård, en örtagård, en trädgård och en humlegård. Växternas läkande egenskaper och råd kring deras användning nedtecknades i handskrivna manuskript.

Fruktträdgården

I medeltida skriftkällor står det att träden i trädgården ska planteras i rader med sand eller gräs emellan. Den ska omges av en plank, murar eller häckar. Redan på 1100-talet kände man till ympningsteknik. Trädgårdar kunde finnas vid kloster, på landsbygden och i städerna. I Sverige var det vanligast med äppelträd men man odlade även päron, körsbär, krikon, mullbär, vinbär, valnöt och
bergamottträd.

Kålgården

Kålgårdar var vanliga, framförallt i städerna. I kålgården odlades ätbara växter men även medicinalväxter, prydnadsväxter och växter med symbolisk innebörd. I Lund har man odlat dill, isop och cikoria. I Skänninge och Vadstena har man odlat palsternacka, kål, fänkål, salvia och hjärtstilla. Kålgårdarna låg bakom bostadshusen och hade rektangulära odlingsbäddar med gångar emellan.
Trädgårdsredskapen som användes var spade, grep, skära, lie och vattenkrukor med hål i botten.

Humlegården

På den medeltida landsbygden var det vanligt med humlegårdar. Under senare medeltid fanns det lagar som sade att varje landbo och bonde måste hålla sig med humlegård. Humle användes för krydda och för konservering av öl. I Vadstenas kloster drack man cirka 3 liter om dagen och klostrets bryggeri bryggde 600 liter per dag.

Senast uppdaterad: 2017-07-06 12:18