Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Spinn, spinn – om spånad i det medeltida Lödöse

Textilier och ull var stora handelsvaror under medeltiden. Kläde var en av de viktigaste handelsvarorna i Europa, och i England finns så kallade wool churches – kyrkor byggda av handelsmän som blivit rika på handeln med ull. Även Lödösebor importerade ull från bland annat England. Men vägen från ull till tyg sedan, hur gick den egentligen?

Konsten att spinna har människan ägnat sig åt i tusentals år. Man spann för hand med spinnkrok eller slända. I Lödöse är det vanligt att vi hittar sländtenar och sländtrissor. Sländtrissorna är tyngden på sländan och kan vara av olika material, från enkla ledkulor av ben till vackert gjutna i bly. Sländtenen är pinnen som trissan sitter på, och de bildar tillsammans en slända.

Det dagliga livet

Att tillverka tråd var något som alla kvinnor skulle kunna på medeltiden och det upptog mycket av deras vakna liv. Det finns medeltida bilder bevarade av kvinnor som utför olika sysslor samtidigt som de spinner sitt garn. Till exempel att mata fjäderfän. Vägen från ull till tyg var lång och tidskrävande.

Förberedelser

Det krävs kunskap från början till slut för att få den produkt man vill ha i slutändan. Hela processen spelar roll, från val av ull till vävning, efterbehandling och allt däremellan. Man började med att sortera ullen i olika kvalitéer beroende på vilket garn man ville ha. Sedan kammade man den. Då fick man ytterligare en uppdelning i att den fina underullen blev sorterad från den grövre övre ullen. Den fina ullen kunde man använda till mjukare textilier, som inte behövde vara så slitstarka. Den grövre ullen var mer hållbar, men inte lika skön att bära mot kroppen. Den kunde man ha till ytterplagg eller emballage. Man kunde även blanda under- och överull och få material till textilier mittemellan.

Att spinna med slända

Man fäste den kammade ullen vid sländan och satte fart på den så att den snurrade. Tråden snoddes åt det håll som sländan snurrade. Vi kallar det S-spunnet garn om tråden är spunnen i medsols spinnriktning och Z-spunnet om den är spunnen i motsols spinnriktning. Man fäste ullen som skulle spinnas högst upp på en pinne som man kunde fästa i bältet runt midjan. På så sätt underlättade det att gå och spinna samtidigt. Oftast är garnet entrådigt i textilierna som hittats i Lödöse, men det finns även tvåtrådigt.

Slutprodukten

Därefter är det dags att producera något av ditt garn. I Lödösematerialet finns många tekniker representerade, till exempel vävning i olika tekniker och nålbindning. Det finns allt från tunnaste sytråd till tjockt ullgarn som är blandat med nöthår, för att bli än mer slitstarkt och hålla värmen bättre.

Det som inte hittats

Kardor nämns i text först 1502 i Norden, och troligtvis har man bara kammat ullen i Lödöse. Men det är intressant att man inte hittat en enda ullkam, kanske var det så att det oftast räckte med att bara tesa den? Tesa betyder att man separerar ullen med händerna, utan att kamma igenom den. Spinnrockar har man inte heller hittat, de kom till Skandinavien först på 1500-talet men fortfarande användes sländan till långt in på 1800-talet.

Senast uppdaterad: 2017-06-21 14:04